Varför betala dyra pengar för retreats och mindfulness-klasser, när det enda vi vill ha är lite lugn och ro i huvudet? Gör som Johanna Bygdell och spring tillräckligt långt istället!
– De första milen kanske jag funderar över små vardagsbekymmer och sånt, men det försvinner efter ett tag. Det blir tyst i hjärnan, det är väldigt behagligt. Jag är bara väldigt närvarande och upplever, jag är helt inne i situationen och det jag ska klara av.
Johanna Bygdell, landslagslöpare i ultratrail, vann 45 km i Idre Fjällmaraton 2018 och var tvåa 2019. Hon kommer till Idre även 2020 – nu för att springa Järvens stig, 84 km.
– Det här är bästa sortens löpning, det kommer att bli ett äventyr. Och vad häftigt att få vara med och trampa upp de här gamla lederna på nytt, säger Johanna.
När Järven lanserades var Johanna snabb att anmäla sig.
– Det var inget att vänta på, det blir superhäftigt och riktig upplevelselöpning. Att springa obanat på fjället är den bästa löpningen som finns!
Det blir tredje raka loppet för dig i Idre, hur har dina tidigare lopp varit här?
– Första året gick jag slut uppför Städjan. Det gäller att inte dra på för hårt inledningsvis. I år ramlade jag och slog mig rätt rejält, i övrigt var det en bättre upplevelse.
Hur skiljer sig 84 från 45 km enligt dig?
– 45 km är egentligen för kort för mig. 84 km är mer i min smak. Det är en skön längd, då behöver man inte springa så fort. Det handlar mest om att ta sig framåt. Dieselmotorn går igång, min stora styrka är att jag kan hålla på länge. Men jag får absolut inte gå över gränsen och bli för trött, inte gå tom. Då är det väldigt svårt att vända loppet och få energin tillbaka. Om det så bara är fem kilometer kvar, så gäller det att hålla energinivån uppe. Det gäller att orka låta bli att tänka på att du är trött. Att orka hålla en positiv inställning. När jag inte orkar mentalt längre, då är det kört.
Men hur gör du då?
– Efter 70 km händer det saker i huvudet. Då kan man verkligen inte hålla på och fundera! Det gäller att hitta sina egna drivkrafter. Det som motiverar just dig. För mig handlar det om att jag har bestämt mig för att göra det här. Jag har valt det. Nu ska kroppen och jag fixa det tillsammans. Jag brukar hitta tankar och skapa lekar för mig själv som motiverar mig och för mig framåt. Det handlar ofta om banala saker som jag stöter på längs vägen. Jag delar upp banan, ”efter x km får jag göra det här” och det kan vara att ta en bild, klia mig på ryggen, ta en godisbit. Man blir ganska primitiv där ute.
Glädjen i Johannas röst när hon talar om att testa kroppen och fascineras över hur mycket den klarar, är smittande.
Vad är viktigast under ett ultralopp?
– Att ha en bra energiplan är avgörande. Det är en av de större utmaningarna för mig att ”orka” äta och dricka tillräckligt. Jag dricker främst sportdryck och försöker få i mig något fast typ bars, bullar och chips, men har svårt för fast föda. Redan från första kilometern börjar jag dricka.
– Sedan handlar det mycket om att jag ska våga lita på mig själv och inleda lugnt. Jag har rutin och vet att jag blir bättre ju längre loppet lider. Min bakgrund som orienterare är väldigt nyttig, jag har tagit med mig både fysiska och mentala bitar. Orientering handlar mycket om att ha självförtroende och hålla sig lugn i pressade lägen.
Det här med att faktiskt avgöra och vinna ett lopp. När börjar du fundera på det?
– Tävlingsinstinkten vaknar mot slutet av loppet. När jag vet att jag kommer att klara det, då vågar jag trycka på.
Vad blir den viktigaste förberedelsen i din träning inför Järvens stig?
– Att springa mycket i terräng! Gärna obanat. Det är oerhört stor skillnad mot att springa väg. Det krävs mer muskler i mage och rygg för att klara löpningen i terräng bra. De flesta av mina träningspass är på 1–1,5 timme. Jag kör hellre dubbla pass än långa, även om jag så klart lägger in långpass på 2 timmar eller mer i träningen också. Utöver träningen lever jag ett aktivt liv där jag rör på mig ganska mycket, transportcyklar och annan lågintensiv träning.