Kom med på resan. Gemenskapen i att träna mot samma mål. Känslan av att vara oslagbar.

Resan mot Salming Idre Fjällmaraton 2023 startar redan nu. I vinter peppar vi tillsammans i Facebookgruppen och genomför Låtsasloppets tre träningsrace. När våren närmar sig startar träningsprogrammet som hjälper dig hela vägen fram till start. Du får regelbundet ta del av nyhetsbrev med erbjudanden från loppets partners.

Hur långt blir ditt Salming Idre Fjällmaraton?

Stigen ställer krav på dig. Kräver att du är aktiv i fötterna, parerar stenar och rötter. Stigen kräver att du använder din styrka för att ta dig uppför stigningarna. Stigen ger dig flow, när du flyter fram över terrängen. Stigen ger dig vyer över fjäll, skog och blånande horisont.

Stigen ger dig känslan. Känslan av att vara ett med fjället. Känslan av att vara oslagbar.

#blioslagbar

Vi tycker att det är allas rätt att någon gång få känna sig oslagbar. Inte i förhållande till någon annan, utan i förhållande till dig själv. Oslagbar för att du uppnått något du inte trodde var möjligt. För att du vågat något du inte trodde du kunde. För att du tog dig ut i okända marker och vann. Vann över den där lilla rösten som sitter och säger att du inte kan.

Därför finns Salming Idre Fjällmaraton. För att ge dig möjligheten att känna dig oslagbar.

Spana också in

LIVET PÅ FÄBODEN

Nere i Foskdalen, flera kilometer från vägs ände, har Ola Påhlsson sin fäbodvall. Här på Sven Foskdals fäbod har han spenderat somrarna sedan han var barn. Omgiven av fjällen och skogen, med tystnad och ro i sinnet.

Du som springer Renens stig passerar fäboden där Ola har ordnat en egen vätskekontroll. Vi tog den vindlande lilla stigen ner till fäboden och mötte Ola som berättar om områdets historia och hur Salming Idre Fjällmaraton bevarar gamla stigar som i övrigt används mycket sparsamt.

Nyheter

Idre Fjällmaratonpodden

#idrefjällmaraton

Tillsammans peppar vi mot loppet!

Omstart/Nystart 🍂
Efter en september HELT utan träning pga nåt envist virus och en sommar då träningen också blev långt ifrån vad jag hoppats, känns det som att jag är tillbaks på ruta ett igen. Då behövs nya mål och en struktur för att nå dit! 
Idag startar en ny omgång av paceonearth coachingprogram #10månadermot10mil. Själv testar jag att starta om programmet på egen hand, med förhoppningen att det ska ge mig tillräckligt med stöd för att hitta tillbaka dit jag vill vara, där träningen är en naturlig del av min vardag. Det lär behövas, med tanke på att jag tydligen bestämt mig för nåt jag aldrig trodde - 2023 drömmer jag om att ta mig de 9 milen mellan Sälen och Mora i #ultravasan90! 
Nystarten firades med min kortaste kortrunda och 20 härliga minuter i höstsolen. Nu kör vi! 
PS Vill du hänga med rekommenderar jag att du anmäler dig till programmet BUMS! Än finns det chans att hänga på! 

#ultraakademin #10månadermot10mil #paceonearth #teamnordictrail #tntgöteborg #lonesomerunners #ultravasan #uv90 #jagspringer #älskalöpning #trailrunning #smilesnotmiles #minstig #skogstokig #idrefjällmaraton #blioslagbar #runlikeagirl

Omstart/Nystart 🍂
Efter en september HELT utan träning pga nåt envist virus och en sommar då träningen också blev långt ifrån vad jag hoppats, känns det som att jag är tillbaks på ruta ett igen. Då behövs nya mål och en struktur för att nå dit!
Idag startar en ny omgång av paceonearth coachingprogram #10månadermot10mil. Själv testar jag att starta om programmet på egen hand, med förhoppningen att det ska ge mig tillräckligt med stöd för att hitta tillbaka dit jag vill vara, där träningen är en naturlig del av min vardag. Det lär behövas, med tanke på att jag tydligen bestämt mig för nåt jag aldrig trodde - 2023 drömmer jag om att ta mig de 9 milen mellan Sälen och Mora i #ultravasan90!
Nystarten firades med min kortaste kortrunda och 20 härliga minuter i höstsolen. Nu kör vi!
PS Vill du hänga med rekommenderar jag att du anmäler dig till programmet BUMS! Än finns det chans att hänga på!

#ultraakademin #10månadermot10mil #paceonearth #teamnordictrail #tntgöteborg #lonesomerunners #ultravasan #uv90 #jagspringer #älskalöpning #trailrunning #smilesnotmiles #minstig #skogstokig #idrefjällmaraton #blioslagbar #runlikeagirl
...

Fin höstrunda idag. Första passet på #10månadermot10mil. Lugnt och fint i 50 minuter. En lång, utmanande men spännande period träningsmässigt väntar.

Fin höstrunda idag. Första passet på #10månadermot10mil. Lugnt och fint i 50 minuter. En lång, utmanande men spännande period träningsmässigt väntar. ...

När jag kom ut på stigen, kände skogen och började att njuta tänkte jag tillbaka på Idre. ”Järvens Stig är inte för alla. Men den är för er.” Även efter mer än ett år framkallar den meningen så mycket känslor. Så mycket leende. Ståpäls på armarna. Det är fantastiskt. #idrefjällmaraton #järvensstig #trailrunning #löparglädje

När jag kom ut på stigen, kände skogen och började att njuta tänkte jag tillbaka på Idre. ”Järvens Stig är inte för alla. Men den är för er.” Även efter mer än ett år framkallar den meningen så mycket känslor. Så mycket leende. Ståpäls på armarna. Det är fantastiskt. #idrefjällmaraton #järvensstig #trailrunning #löparglädje ...

Runstreak day 718

Sket i vindjackan idag men skulle tagit pannlampa ännu en gång. Svårt bedöma hur snabbt mörkret kommer. 

Skor:  Salming Greyhound 
Lager 1: craft T-shirt 

Tänkt på avstånd, tänk på varandra!

Follow me on Instagram and now youtube!
https://www.youtube.com/channel/UCMbCcsHJoABtlutORSxGkrg

#swedenrunners #salming #running #runningmotivation #trail6 #salmingrunning #garmin #trailrunningsweden #salmingrunning #löparglädje #love2run #instarunners #idrefjällmaraton #summerrunnig #runstreak #runstreak2021 #loverunning #blioslagbar #runnig #runstreaksverige #runstreaksverige2021 #runstreak2021 #älskarlöpning #instarunnerteam #trailsportswear #stravarun #stravarunning #sverigespringer #höstmaran

Runstreak day 718

Sket i vindjackan idag men skulle tagit pannlampa ännu en gång. Svårt bedöma hur snabbt mörkret kommer.

Skor: Salming Greyhound
Lager 1: craft T-shirt

Tänkt på avstånd, tänk på varandra!

Follow me on Instagram and now youtube!
https://www.youtube.com/channel/UCMbCcsHJoABtlutORSxGkrg

#swedenrunners #salming #running #runningmotivation #trail6 #salmingrunning #garmin #trailrunningsweden #salmingrunning #löparglädje #love2run #instarunners #idrefjällmaraton #summerrunnig #runstreak #runstreak2021 #loverunning #blioslagbar #runnig #runstreaksverige #runstreaksverige2021 #runstreak2021 #älskarlöpning #instarunnerteam #trailsportswear #stravarun #stravarunning #sverigespringer #höstmaran
...

Det börjar bli kyligt om öronen. Och nu är äntligen mössan på väg till dig! Vår leverantör Seger skickar ut dem den här veckan🙌 #idrefjällmaraton #blioslagbar #salming #seger

Det börjar bli kyligt om öronen. Och nu är äntligen mössan på väg till dig! Vår leverantör Seger skickar ut dem den här veckan🙌 #idrefjällmaraton #blioslagbar #salming #seger ...

Facebookgruppen

Comments Box SVG iconsUsed for the like, share, comment, and reaction icons
1 month ago

Anmälan till 2023 är öppen!🤗 ... See MoreSee Less

Comment on Facebook

Elizabeth Berglund 🤩 ska vi ta 28 km nästa år?🤩

Anders Joelsson, Sara Hillbom, David Hillbom, Lívia Vincze, John Svensson, Aline Derrant, Kristofer Horkeby. Training starts now! 😊💪

Johan öhrman nu är det dags

Anmält mig till 45km 😀

Överlevde knappt 12km i år, men "råkade" anmäla mig till 28 km nästa år. Blir bra morot för kommande träning. 😃

Jag som hoppades på järven nästa år.

Nu är man anmäld till 12km igen nästa år. 😃

Anmäld till 12 km ✅️😍

Hanna Jisser Kolla filmen. Så söt tjej på bild. 😊

Lina Lerjéus Anna-Karin Linder Maria Karlsson Jenny Larsson Man blir väldigt sugen på en repris.

Anmäld 😁💕

Anmäld till 12 men sugen på 28.

Malin Marklund 🏃🏻‍♂️💕

View more comments

3 weeks ago

Någon som vet om järvensstig kommer att komma tillbaka? ... See MoreSee Less

Comment on Facebook

Ingen som vet tyvärr. Den är pausad på grund av att rennäringen anser att bansträckningen stör för mycket. Vi har inte hittat något banalternativ utanför renbetesområdet som är värd att benämnas ”Järvens Stig”… ännu.

3 weeks ago

Minns jag fel eller skulle man få en mössa hemskickad efter loppet? 🤔 ... See MoreSee Less

Comment on Facebook

Ja, jag läste också det. Men om jag minns rätt så blir det ungefär i november-december på grund av förseningar i fabriken som tillverkar mössorna.

1 month ago

Min lilla racereport ifrån Renens stig 45. Stort tack till ett helt fantastiskt arrangemang Salming Idre Fjällmaraton

Du gamla du fria du fjällhöga nord…
Jag står på starten med rysningar över hela kroppen när Sveriges nationalsång sjungs ut genom högtalaren precis vid startbågen. Sången avslutas och en Jojk inleds. Det är så vackert att jag blir tårögd, jag blir lugn och fokuserad.�Allt passar in, allt är som det skall, allt är i sin perfektion. Men vad gör jag här? Blicken är fäst vid första kurvan efter målbågen. Vad väntar mig? Vad skall jag gå igenom idag? �Det är så mycket tankar men plötsligt börjar nedräkningen, pang vi är iväg! Första partiet är en grusstig som tar oss mot skogen mot bergen och mot helvetet mot loppet. Jag vet att den trygga grusstigen bara är en rubrik till loppet och att den kommer leda oss till någonting helt annat. Alla vet detta, det är knäppt tyst bland löparna. Det ända jag hör är löparskor mot grus och kluckandet ifrån kamelbacks och softbottles. Det är en förberedelse, en förberedelse på att möta helvetet. Med flera dagars nederbörd visste vi alla vad vi hade att vänta. Det värsta underlaget sedan loppet drog igång. Blött, halt och dålig sikt. Dimman låg tjock omkring oss. Det kändes som i en dröm när vi drog in i skogen. Jag trampar direkt ner i den blöta myren och det är nu jag inser vad nästkommande 5 timmar kommer att handla om. En kamp, en kamp mot kroppen och huvudet. En kamp att övervinna den smärtan som kommer upplevas och en kamp att pressa kroppen mer än någonsin. 20 minuter har gått av loppet och mina vita YMR-strumpor är inte vita längre. �Jag har hållt mig på benen men har trampat ner till knäna vid några tillfällen. Underlaget är svårare än vad jag kunnat föreställa mig. Blöt myr blandat med tätt stening stig gör att jag hela tiden sprang med blicken fäst på framförvarande. Reflekterar efter en stund över att jag inte vet hur någon omkring mig ser ut, förutom de som trillat och där jag har fått en möjlighet att möta dem med min blick som hela tiden stirrar ner i marken. “Hur gick det? Är du ok?” Det var en fras jag fick använda säkerligen fem gånger första 15km av loppet. Fall är tydligen vanligt, när kommer mitt?
Inledningsfarten på 4:30 har snabbt gått över till 5:30 och upp mot 7:00 fart. Det går verkligen inte att springa snabbt, då blir du ett lätt byte för den tuffa terrängen. Milen passeras på strax under timmen och jag har slutat titta på klockan. Allt för att inte riskera ett fall. Allt för att fortsätta hålla fokus på var löparen framför mig sätter fötterna. Det är en ormliknande formering av löpare som slingrar sig i led utefter myren. Det känns tryggt att ha facit framför sig, på var man kan sätta fötterna. Vi springer runt Nipfjället och klättringen har påbörjats, klockan tickar på med höjdmeter och 1400 skall avverkas. �Det är mestadels uppför men då och då får vi även utförslöpning. Jag vet inte vad jag föredrar mest men när du springer nerför längtar du efter uppför och tvärtom. Inget av det är behagligt, inget av det känns tryggt. Men jag känner mig enormt inspirerad och har mycket energi. Efter halva loppet har vi sprungit upp och ner längs Nipfjället och beger oss bort mot den högsta punkten på banan, toppen av Städjan som är 1131 meter över havet. Resan upp dit var ett rent helvete och då dimman låg så tät att du knappt såg 20 meter fram, kunde man inte längta efter en magisk utsikt när man nådde toppen utan allt runtomkring vara bara vitt, som i ett glas mjölk. Vid toppen står en fotograf, som efter ha knäppt några bilder när jag tappert försöker överleva resan ner, som säger: “Ta det lugn nu i skogen på vägen hem, det är rejält blött”. Jag möte honom med blicken och kunde inte få ur mig mer än ett “TACK skall du ha!” Framsidan av låren skriker på vägen ner och väl nere hugger baksidan till. Kramp på gång. Jag drar snabbt upp en CrampAway och låter skölja munnen, samt två av Enervits Carbo-tabletter. Krampen försvinner och lyckan infinner sig när jag kan ta ut steget igen. Jag drar i mig 3 salttabletter också för säkerhets skull. Jag kommer ut på en flack stig precis innan skogen tar vid och glädjs åt att den inte är så stenig. �Jag springer avslappnat och lyfter blicken. I samma ögonblick går jag i en sten med vänsterfoten och går i marken utan att hinna ta emot med händerna. Slår i höften i det hårda underlaget och tänker snabbt, jaha det var detta loppet. Jag ställer mig snabbt upp och haltar fram några steg. Det gör jävulskt ont och jag säger högt, HELVETE OCKSÅ!. Men efter nån minut börjar det släppa och jag kan trampa igång steget igen. Jag tittar ner på mitt knä och på min armbåge för att se om jag slagit upp något. Några skrapsår bara, det här går bra! Jag kommer in i skogen och har med mig fallet färskt i minnet och beslutar att ta det riktigt lugnt. Varvar löpning med gång ner för den steniga stigen men lyckas ändå med konsttycket att trilla ytterligare en gång. Nu krampar vaderna i fallet, men släpper fort när jag kommer upp på benen igen. Vi kommer fram till en sjö och springer någon km på en spång längs vattnet. Det är underbart. Hårt, platt men tyvärr högst tillfälligt. Nästa vätskestation var vid Sveriges brantaste backe, chocken. Som tur var skulle vi inte upp för den 46 gradiga backen men ett liftpassage sidan av. Benen bär mig knappt i stegen längre men jag är fast beslutsam att sätta den ena foten framför den andra och bara ta mig upp. Nu är det nära, 5-6 km obanad myrlöpning i skogen och sedan en avslutande brant backe. Jag springer och småpratar lite med andra löpare, vi peppar varandra och räknar ner. Bara lite till. Backen kommer och det är som det sista provet för att ta examen. Jag håller en jämn takt och fäster blicken på toppen. “Sista nu Fredrik sen får du vila”, säger jag för mig själv. �Når toppen och tittar på klockan och försöker räkna fram vad sjutiden kan bli. Jag har svårt att få ihop siffrorna men jag ser att jag varit ute i närmare 5 timmar. Tänker snabbt, “ja, sub6 blir det iallafall”. Jag springer ner för en grusväg och längs en pist. Jag ser målbågen och till höger står en ren och betar i skogen. Jag tar upp min GoPro kamera och filmar sista biten i i mål. Jag kommer in på upploppet och stäcker upp händerna i luften. Jag är lycklig, jag ÄR en ultralöpare. Tack @idrefjällmara och @salmingrunning för denna fantastiska upplevelse. Jag lovar att komma tillbaka snart igen!
#trailrunning #trail #terränglöpning #idre #idrefjäll 📸Alexander Neimert
... See MoreSee Less

Min lilla racereport ifrån Renens stig 45. Stort tack till ett helt fantastiskt arrangemang Salming Idre Fjällmaraton

Du gamla du fria du fjällhöga nord… 
Jag står på starten med rysningar över hela kroppen när Sveriges nationalsång sjungs ut genom högtalaren precis vid startbågen. Sången avslutas och en Jojk inleds. Det är så vackert att jag blir tårögd, jag blir lugn och fokuserad.�Allt passar in, allt är som det skall, allt är i sin perfektion. Men vad gör jag här? Blicken är fäst vid första kurvan efter målbågen. Vad väntar mig? Vad skall jag gå igenom idag? �Det är så mycket tankar men plötsligt börjar nedräkningen, pang vi är iväg! Första partiet är en grusstig som tar oss mot skogen mot bergen och mot helvetet mot loppet. Jag vet att den trygga grusstigen bara är en rubrik till loppet och att den kommer leda oss till någonting helt annat. Alla vet detta, det är knäppt tyst bland löparna. Det ända jag hör är löparskor mot grus och kluckandet ifrån kamelbacks och softbottles. Det är en förberedelse, en förberedelse på att möta helvetet. Med flera dagars nederbörd visste vi alla vad vi hade att vänta. Det värsta underlaget sedan loppet drog igång. Blött, halt och dålig sikt. Dimman låg tjock omkring oss. Det kändes som i en dröm när vi drog in i skogen. Jag trampar direkt ner i den blöta myren och det är nu jag inser vad nästkommande 5 timmar kommer att handla om. En kamp, en kamp mot kroppen och huvudet. En kamp att övervinna den smärtan som kommer upplevas och en kamp att pressa kroppen mer än någonsin. 20 minuter har gått av loppet och mina vita YMR-strumpor är inte vita längre. �Jag har hållt mig på benen men har trampat ner till knäna vid några tillfällen. Underlaget är svårare än vad jag kunnat föreställa mig. Blöt myr blandat med tätt stening stig gör att jag hela tiden sprang med blicken fäst på framförvarande. Reflekterar efter en stund över att jag inte vet hur någon omkring mig ser ut, förutom de som trillat och där jag har fått en möjlighet att möta dem med min blick som hela tiden stirrar ner i marken. “Hur gick det? Är du ok?” Det var en fras jag fick använda säkerligen fem gånger första 15km av loppet. Fall är tydligen vanligt, när kommer mitt?
Inledningsfarten på 4:30 har snabbt gått över till 5:30 och upp mot 7:00 fart. Det går verkligen inte att springa snabbt, då blir du ett lätt byte för den tuffa terrängen. Milen passeras på strax under timmen och jag har slutat titta på klockan. Allt för att inte riskera ett fall. Allt för att fortsätta hålla fokus på var löparen framför mig sätter fötterna. Det är en ormliknande formering av löpare som slingrar sig i led utefter myren. Det känns tryggt att ha facit framför sig, på var man kan sätta fötterna. Vi springer runt Nipfjället och klättringen har påbörjats, klockan tickar på med höjdmeter och 1400 skall avverkas. �Det är mestadels uppför men då och då får vi även utförslöpning. Jag vet inte vad jag föredrar mest men när du springer nerför längtar du efter uppför och tvärtom. Inget av det är behagligt, inget av det känns tryggt. Men jag känner mig enormt inspirerad och har mycket energi. Efter halva loppet har vi sprungit upp och ner längs Nipfjället och beger oss bort mot den högsta punkten på banan, toppen av Städjan som är 1131 meter över havet. Resan upp dit var ett rent helvete och då dimman låg så tät att du knappt såg 20 meter fram, kunde man inte längta efter en magisk utsikt när man nådde toppen utan allt runtomkring vara bara vitt, som i ett glas mjölk. Vid toppen står en fotograf, som efter ha knäppt några bilder när jag tappert försöker överleva resan ner, som säger: “Ta det lugn nu i skogen på vägen hem, det är rejält blött”. Jag möte honom med blicken och kunde inte få ur mig mer än ett “TACK skall du ha!” Framsidan av låren skriker på vägen ner och väl nere hugger baksidan till. Kramp på gång. Jag drar snabbt upp en CrampAway och låter skölja munnen, samt två av Enervits Carbo-tabletter. Krampen försvinner och lyckan infinner sig när jag kan ta ut steget igen. Jag drar i mig 3 salttabletter också för säkerhets skull. Jag kommer ut på en flack stig precis innan skogen tar vid och glädjs åt att den inte är så stenig. �Jag springer avslappnat och lyfter blicken. I samma ögonblick går jag i en sten med vänsterfoten och går i marken utan att hinna ta emot med händerna. Slår i höften i det hårda underlaget och tänker snabbt, jaha det var detta loppet. Jag ställer mig snabbt upp och haltar fram några steg. Det gör jävulskt ont och jag säger högt, HELVETE OCKSÅ!. Men efter nån minut börjar det släppa och jag kan trampa igång steget igen. Jag tittar ner på mitt knä och på min armbåge för att se om jag slagit upp något. Några skrapsår bara, det här går bra! Jag kommer in i skogen och har med mig fallet färskt i minnet och beslutar att ta det riktigt lugnt. Varvar löpning med gång ner för den steniga stigen men lyckas ändå med konsttycket att trilla ytterligare en gång. Nu krampar vaderna i fallet, men släpper fort när jag kommer upp på benen igen. Vi kommer fram till en sjö och springer någon km på en spång längs vattnet. Det är underbart. Hårt, platt men tyvärr högst tillfälligt. Nästa vätskestation var vid Sveriges brantaste backe, chocken. Som tur var skulle vi inte upp för den 46 gradiga backen men ett liftpassage sidan av. Benen bär mig knappt i stegen längre men jag är fast beslutsam att sätta den ena foten framför den andra och bara ta mig upp. Nu är det nära, 5-6 km obanad myrlöpning i skogen och sedan en avslutande brant backe. Jag springer och småpratar lite med andra löpare, vi peppar varandra och räknar ner. Bara lite till. Backen kommer och det är som det sista provet för att ta examen. Jag håller en jämn takt och fäster blicken på toppen. “Sista nu Fredrik sen får du vila”, säger jag för mig själv. �Når toppen och tittar på klockan och försöker räkna fram vad sjutiden kan bli. Jag har svårt att få ihop siffrorna men jag ser att jag varit ute i närmare 5 timmar. Tänker snabbt, “ja, sub6 blir det iallafall”. Jag springer ner för en grusväg och längs en pist. Jag ser målbågen och till höger står en ren och betar i skogen. Jag tar upp min GoPro kamera och filmar sista biten i i mål. Jag kommer in på upploppet och stäcker upp händerna i luften. Jag är lycklig, jag ÄR en ultralöpare. Tack @idrefjällmara och @salmingrunning för denna fantastiska upplevelse. Jag lovar att komma tillbaka snart igen!
#trailrunning #trail #terränglöpning #idre #idrefjäll 📸Alexander Neimert

Comment on Facebook

Vilken fin och ärlig beskrivning! Grymt jobbat💪🏻

Gött kämpat och Tack för fin peppning under banan

Tack för att du delar med dig din berättelse. Inspirerande att höra👏💪 Hade funderingar på 45km i år men så glad att jag höll mig till 28km. 5km med sugande blötmark i början sög verkligen musten direkt ur mina ben🤪🏃‍♀️ Hade svårt att piggna till efter det och fick kämpa ordentligt denna gång💪😄

Grattis till ett väl genomfört lopp! Ja det var verkligen terräng från hell 😈 jag kämpade mig imål på mitt andra ultra ever😀 men det tog 8,5h 😁

Underbar läsning ❤️

View more comments

Hämta fler

Youtube

Rörlig inspiration mot loppet

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Din e-post

Förnamn

Efternamn


Ⓒ Salming Idre Fjällmaraton

/

X
X