När jag såg Städjan borta i horisonten, så tänkte jag ”va, ska vi upp där?!”. Jag såg löpare där, de såg ut som små myror. Jag bara skrattade. När jag sedan kämpade mig upp för Städjan, så lyckades jag få den sista chokladbollen av det underbara gänget som spontant delar ut extra energi. Och sedan när jag kom upp: vilken utsikt! Det var så mäktigt.

Idre Fjällmaratons Superambassadör Maria Vadi sprang loppets 28 km i somras. Nu siktar hon mot 45 km.
– Det var helt fantastiskt! Jag kände direkt att det här vill jag göra igen, men jag vill ju så klart öka på utmaningen. Det ska vara tufft så att jag går igång på det. Nu testar mig själv på 45 km. Både distansen och att vara ute så länge är en rejäl utmaning och ett av årets stora mål.

– Hela upplevelsen var så himla häftig! Jag skulle ha åkt med min kollega, men hon blev skadad så jag tog Idre Fjällmaratonbussen själv. ”Här känner jag ingen”, tänkte jag. Men det gjorde jag snart! Jag bodde i en jättetrevlig stuga och det var gott häng i solen på fredagseftermiddagen. I år blir det bussen igen.

– I den sista backen upp pendlade känslorna mellan ”jäkla skitbacke” och ”jag ska ta dig”. Det var häftigt att komma upp, sedan ska inte nedförslöpningen underskattas – den är tuff när benen är möra. Jag var så himla nöjd med mig själv när jag kom i mål. Och jag fick se renar under loppet, det var ett av mina mål.

– Underlaget är jobbigt, det är lätt att låta sig luras av höjdprofilen som inte är så brutal. Men det steniga underlaget gör att det blir supertufft. Jag planerar att träna vid Hovs Hallar i Torekov i sommar. Där finns klapperstensfält och steniga sluttningar. Och så blir det till att jaga höjdmeter. En lärdom från förra året är att jag behöver bli starkare. Därför kör jag styrketräningen flera gånger i veckan. För att fixa backarna, orka springa längre och för att minska skaderisken.

Faktum är att Maria hittade traillöpningen tack vare Instagram.
– Jag hade sprungit en del, men var främst hästtjej och badmintonspelare. Sedan befann jag mig i läget där jag behövde gå ner i vikt – och bodde nära det stora friluftsområdet Skatås i Göteborg och hade därmed inget att skylla på längre. På Insta såg jag löpare med olika syften och sätt att springa, det inspirerade mig. När jag hade tröttnat på asfalt och grusväg, bad jag Gunilla Kidmark ta med mig ut i skogen. Och det är på stigarna i skogen som jag mår som bäst och har roligaste, det är ju i traillöpningen som det händer mest. Här får hjärnan och kroppen jobba båda två.

När känner du dig oslagbar?
– När jag gör saker som i Idre. När jag känner mig stark och bara kan fortsätta mala på, när allt stämmer. Då är jag oövervinnerlig, en powermänniska.

Priserna till Superambassadören är ett energipaket från Enervit, skor från Hoka One One, samt bussresa och boende med Trailrunning Sweden under Idre Fjällmaraton.