För dig som springer 28, 45 eller 84 km är det obligatoriskt att bära med viss utrustning under loppet, till exempel vindjacka och första förband. Grejerna behöver bäras i något som är bekvämt och inte stör din löpning. Därför är vi jätteglada att kunna presentera USWE som ny partner till Idre Fjällmaraton.
Skåneföretaget USWE startades av Karl-Johan Engdahl och Jörgen Gustafsson med rötterna i endurosporten. Krävande stigar och terräng ställde krav som inte kunde uppfyllas av de ryggsäckar som fanns på marknaden. De skumpade och svängde hit och dit, obekvämt och obehagligt. Det var som att ha en vild apa dansande på ryggen. Grabbarna skaffade en gammal symaskin och satte sig helt enkelt och sydde de ryggsäckar de ville ha. Utan dansade apor.
Det här var 2007. Sedan dess har USWEs ryggor nått ut i världen med en patenterad teknik för selen. Och jo, USWE uttalas ”You-Swii”.
– No Dancing Monkey är namnet på bärselen, men det beskriver också att ryggan sitter där den ska. Ryggsäcken skumpar inte runt och lever sitt eget liv. Alla våra ryggsäckar och västar är gjorda för action, de sitter riktigt tajt och följer med kroppen – utan att störa andningen eller begränsa rörelsefriheten, berättar USWEs vd, Jacob Westerberg.
Han är multisportare i elitskiktet och ser fram emot att möta alla deltagare på Idre Fjällmaraton och snacka löparryggsäckar. Och att springa loppet själv.
– Jag har varit mycket i Idre med familjen och sprungit orientering. Det är ett jättefint område. Ett tips från mig är att träna mycket med din löparväst innan loppet, så att du har vant dig vid den. Dessutom behöver du ju ha med dig energi och vätska på dina längre pass inför Idre Fjällmaraton.
När känner du dig oslagbar?
– När jag går över mållinjen i ett adventure race. Det är tuffa tävlingar som håller på i flera dygn, så det blir max tre sådana per år. Känslan av att vara oslagbar kan också dyka upp när jag minst anar det, ibland bara händer det på ett vanligt löppass – det känns bra i kroppen och jag tittar på klockan och ser att det går fort.
Det blir alltså inga dansande apor i Idrefjällen – vågar vi hoppas på buggande renar?
