Sebastian Ljungdahl ägnade fritiden mest åt att dricka öl. Efter att ha gått orienteringsgymnasium lade han av och gjorde bara sporadiska inhopp i idrottssammanhang. I sommar springer han Renens stig i Salming Idre Fjällmaraton.
– Efter en paus då jag satsade fullt ut på alkohol började jag träna igen 2016. Det var dags att göra något annat och jag har alltid gillat att träna, säger löparen från skånska Hjärnarp.
Jobbet på sjön byttes mot ett landbaserat, och siktet ställdes in på Skyrunner World Series med lopp i främst Europa.
– Jag trivs bland berg och fjäll. Min bästa distans är ett maraton i bergen, med 3–4 timmars tävlingstid. Än så länge har jag faktiskt inte tävlat så mycket i Sverige, men i sommar blir det en del.
Bland annat står en start på 45 km i Salming Idre Fjällmaraton på programmet.
– Som liten var jag på rikslägret i orientering i Idre, det ska bli fint att komma dit igen. Backarna är ju inte så långa, så det gäller att trycka på bra hela tiden och hålla uppe tempot. Det blir en avvägning hur hårt jag ska våga öppna, det går ju att tappa mycket tid om man går ut för hårt.
Sebastian åkte på en skada under Transgrancanaria i februari.
– Det har tagit tid att komma igen träningsmässigt, våren har varit strulig. Målet får bli att hitta tillbaka ordentligt i sommar. Andra lopp på listan i år är skyrunningloppen Kaiserkrone Skyrace (Österrike), Pirin Ultra (Bulgarien) och Skyrace des Matheysins (Frankrike), samt KIA Fjällmaraton och så ser jag fram emot att springa det allra första SM:et i trail i Ljungskile.
Han har svårt att peka på något lopp som han är riktigt nöjd med än.
– Jag var i ledningen i Bydalen Fjällmaraton men sprang fel och blev diskad, det var surt. En topp-10 placering i italienska skyrunningloppet Zacup 2019 kan vara det bästa hittills. Under det senaste året tycker jag att jag har tagit stora steg, men det har ju inte varit så många tävlingar att visa det på än. Jag har förbättrat min förmåga att nöta på uppför länge, skyrunning handlar mycket om det. Det är långa backar. Utför är det sällan någon som springer ifrån mig.
Målet är att bli bra på riktigt som Sebastian uttrycker det.
– Jag vill kunna konkurrera med de som verkligen är bra och hävda mig i toppen på skyrunningserien över höga tekniska toppar. Jag har väl kommit till insikten att jag än så länge mer tränat som en glad motionär. Det går inte att jobba mer än heltid och tro att man satsar seriöst, säger Sebastian som jobbar som mekaniker.
En normal träningsvecka klockar in på runt 160 km.
– Den här våren har det som sagt inte stämt alls, men en vecka innehåller ett långpass på runt 3 timmar, två intervallpass och resten lugn löpning. Jag springer både stig och grusväg, fartpassen lägger jag ofta på grusväg. Jag tränar allt själv, det beror främst på att jag jobbar mycket och oregelbundet. Men jag skulle behöva träna med andra också, det utvecklar.
Den lilla tid som blir över ägnar Sebastian åt klättring och åt musik.
– Jag har ett hjärta som brinner för hårdrock, jag går på konserter, samlar skivor och nördar.