Ytterligare en riktig storstjärna är klar för Salming Idre Fjällmaraton. Ida Nilsson har vunnit storlopp som Swiss Alpine, Zegama-Aizkorri och Transvulcania och utsågs till Årets Kvinnliga Traillöpare 2017 då hon hade en riktig kanonsäsong. Sedan 2019 har skador ställt till det för henne, men nu är Ida tillbaka och satsar mot Idre i augusti.

Efter 2,5 år utan löpning på grund av skadeproblem, är Ida nu tillbaka på stigarna.
– Det tog tid att hitta rätt hjälp för den stressfraktur som jag hade i båtbenet i foten. Jag kämpade länge med vila och rehab, men i augusti ifjol blev det operation. Först var jag tvungen att bara vila efter den, sedan kunde jag köra stakmaskin på knä och i vintras gick det bra att åka skidor, skimon har gett väldigt bra träning. I våras kunde jag komma igång med löpningen så smått, det tar tid att vänja in och bygga upp foten – den är fortfarande lite instabil.

Ida har hunnit springa ett par lopp i Norge nu i sommar.
– Det tog lite längre tid än jag hade hoppats innan jag kunde börja tävla, det har varit svårt att planera och få kontinuitet, det har blivit bakslag ibland. Men många lopp har ju ändå flyttats till i höst på grund av pandemin. Ett mål är Trail-VM i Thailand i november, om det nu kan bli av.

Innan dess springer Ida alltså 45 km i Salming Idre Fjällmaraton.
– Jag har faktiskt jobbat på fjällstationen i Grövelsjön, så jag har hyfsad koll på terrängen i Idrefjällen. Målet blir att göra ett så bra lopp som möjligt. Normalt är uthålligheten min styrka, men nu kommer jag nog att känna av längden. Maraton är en svår distans tycker jag, det är så pass kort att du springer fort med hög puls under lång tid. Det är aldrig bekvämt, till skillnad mot en längre distans på 70–80 km, då är de första timmarna ganska sköna.

– Eftersom jag inte tävlar så mycket nu, så har jag tid för träning på ett annat sätt, det är kul. Jag kör till exempel mer intervaller, vilket jag inte har gjort så mycket sedan jag började satsa på trail, säger Ida som var Sveriges bästa hinderlöpare under flera år.

Hon menar att intervaller är ett effektivt sätt att få ut bra pass men inte köra så länge.
– Det blir tre pass i veckan där jag blandar backe, längre tröskel och snabba platta intervaller på bana eller grusväg. Sedan kör jag också längre kombipass med cykel och löpning, gärna med inslag av scrambling, där jag försöker vara ute i 4–5 timmar. Jag bor i Måndalen i Norge och har Trollstigen att cykla uppför, där får jag 1000 höjdmeter i ett svep. Sedan kör jag två pass styrka och rehab per vecka också. Normalt springer jag 16 mil i veckan, nu ligger jag på 10 mil och 6–7000 höjdmeter plus cykelpassen.

– Jag är inte jättestark uppför och utför, mina kvaliteter kommer väl från min tid som banlöpare och jag är duktig på flytlöpning i högre fart i mer lättlöpta partier. Jag orkar vara trött länge och kan ligga nära mitt max under lång tid. Brukar säga att jag är bra på att tävla och höjer mig i de situationerna. Jag vill verkligen inte förringa tävlingsmomentet, det är roligt att springa i klunga, bevaka ryck osv! I ett lopp försöker jag få koll på konkurrenterna direkt efter start. Så klart måste jag balansera min egen löpning, men om någon öppnar hårt så vill jag gå med – det går ju inte att räkna med att den personen tröttnar och tappar. Ett traillopp är svårare att hålla koll på jämfört med på bana där du ser fältet hela tiden.

– Nästa år hoppas jag kunna springa Western States i USA, ett legendariskt lopp som jag har varit sugen på länge. Jag ska testa 100 miles och se hur det funkar för mig. Planen är att öka på distansen efterhand, för att hålla mig konkurrenskraftig. Musklerna blir långsammare med åren och mitt VO2-max kan jag inte förbättra, samtidigt fylls det på med yngre konkurrenter på de kortare distanserna, säger Ida som är född 1981.

Beskriv din känsla av att vara oslagbar?
– Det är anledningen till att jag tränar, att få uppleva den känslan några gånger per år. Det är när det känns väldigt bra att springa, när allt flyter på. Det är den känslan som gör det värt att vara trött, stel, sliten och skadad. Löpning är underbart och jag önskar alla att få uppleva känslan av att vara oslagbar!