Sara Malmquist fick uppleva hur energin kom tillbaka under loppet.

”Den massiva energidippen började på vägen upp på Nipfjället. Att veta att man har halva loppet kvar och vara så trött kvar var en ofattbart jobbig känsla. Fick i mig nån bulle och banan vid energistationen och drack lite vatten men sen bar det av igen. Men benen ville inte springa. Har aldrig känt så starkt att jag bara vill lägga mig ner och sova. Men pannbenet sa åt mig att kämpa vidare och plötsligt så känner jag energin komma tillbaka! Det var som att fjället kallade och jag måste springa. Och med den vackraste sträckan framför sig, och med ny energi i kroppen så var det bara att lägga kilometer efter kilometer bakom sig. Det är den bästa känslan jag nånsin haft!”