Hon var den allra första som anmälde sig till loppet, i augusti 2017. Sedan dess har Lena Nilsson sprungit varje år, hon har dessutom avverkat samtliga distanser under de här åren. Nu laddar hon för det femte loppet i sviten. Efter att ha sprungit 12 km två år i rad, är det nu Björnens stig 28 km som väntar.

– Jag börjar komma igång med träningen nu tycker jag. Mitt mål är att ta mig runt, jag tävlar mot mig själv. 28 km är väldigt fin, där får man med sig allt: fjället, skogen… Det ska bli spännande. Min favoritdel på banan är tveklöst när man springer från sommarparkeringen mot Städjan, det är fantastiskt vackert. Och sedan är ju den sista biten från fäboden och ner till mål mycket skön.

Hur tränar du?
– Jag är ju ändå 65 år, så jag får anpassa träningen efter det, lite rädd att få skador är jag. Jag springer en del, men är också ute och går riktigt fort. Det tränar pannbenet. Jag vill inte ha blodsmak i munnen, det ska vara kul. Med åldern har jag också märkt att det är tuffare att träna i värme. Jag springer mycket på fjället, det är den bästa psykiska upplevelsen. Helt sjukt bra. Jag känner mig rik som har det så nära i min vardag. Det är stort där uppe, och det är på något sätt välgörande att få vara lilla Lena som lufsar runt där. Och så luften du andas, och lukterna…

Det blir alltså femte raka loppet.
– Ja, jag är tydligen envis och kommer att springa så länge jag orkar. Det är så himla kul. Den puls som skapas här under loppet, alla är här – det liksom sjuder. Och folk är så glada hela vägen längs banan. Hela tiden en glädje. Och den mäktiga känslan när vi står där precis innan starten ska gå. Wow!

Har du några råd till de som springer här för första gången?
– Förbered dig på att stigarna är riktigt steniga. Det gäller att ta det försiktigt, men samtidigt våga springa. Att gå uppför backarna för att sedan orka springa när du väl är uppe är mitt upplägg. Sedan får man helt enkelt mata på framåt, komma ihåg att höja blicken, se sig omkring och njuta av allt. Unna dig lite extra tid till det!

Vad är ditt bästa minne från de fyra loppen som du har sprungit?
– När jag sprang Renens stig 45 km, jag är så otroligt stolt över att jag klarade det. Första halvan gick som en dans, målet var att klara reptiderna och trots hemsk kramp uppför Städjan, var jag förbi sista repet vid Chocken med 20 min marginal. Efter att ha fått i mig energi där, skulle jag ”bara uppför Idre Fjäll”. Men oj, jag fick kramp från axlarna och neråt när jag började ta mig uppåt i slalombacken. Tack vare två ortsbor som var där för att heja och som gav mig massage lyckades jag ta mig uppför backen. När jag sedan började rulla nedför och kände att det här funkar, jag kommer att komma i mål – det var underbart. Min son stod och hejade vid fäboden, det var en massa folk kvar som hejade in mig i mål, ett Idregäng öppnade champagnen och tårarna rann. Jag var så trött och så lycklig. Ibland drömmer jag om att prova 45 km igen.

Lenas smeknamn, Polis-Lena, kommer så klart av hennes yrkesval. Sedan många år tillbaka är hon polis i Idre och känner byn och dess invånare väl.
– Jag har fått med mig lite poliskollegor från Dalarna att springa loppet i år. En väldigt positiv grej är att vi nu ska utöka poliskåren i Idre från 2 till 6 personer, och vi bygger en ny polisstation. Så ni poliser där ute: sök jobb hos oss! På köpet får du en härlig miljö att leva och träna i. Vi märker tydligt att det börjar bli status att vara glesbygdspolis. Spännande är det också, för inte så länge sedan gjorde vi ett beslag på 48 kg cannabis och grep två norska smugglare.

Som local, vad är ditt bästa tips till besökaren?
– Besök Njupeskär. Det är Sveriges högst vattenfall, att gå runt det är en fin tur. 

Och till sist, beskriv din känsla av att vara oslagbar?
– Det är när jag klarar något som jag inte vet om det ska gå. Och när jag väl har gjort det, känner jag mig stolt, glad och lycklig. Att känna att kroppen fixar det. Är så nöjd med mig själv.

PS: Följ gärna Lenas träning och liv i Idre på Instagram @polislenaidre